Nina Lagh (M) underskattar deltidsbrandkårens betydelse för tryggheten på landsbygden

I en replik på landstingsrådet Nina Lagh (M) i dagens UNT förklarar jag varför deltidsbrankårernas möjlighet att åka på sjuklarm är så viktig för tryggheten på Uppsalas landsbygd.

Så sent som 2009 fick Uppsala län beröm från Hjärt-Lungfonden för att chanserna att få hjälp snabbt vid en olycka eller ett sjukdomstillbud på landsbygden var goda. Detta tack vare samarbetet med de lokala deltidsbrandkårerna. Sedan landstinget införde striktare regler för sjukvårdslarmen har dock deltidsbrandmännens utryckningar mer än halverats.

Landstingsrådet Nina Lagh (M) hävdar (UNT 6/11) att de som kritiserar den minskade utlarmningen av deltidsbrandkårerna i väntan på att ambulans ska anlända från Uppsala främst är ute efter mer resurser. Det är fel. Deltidsbrandkårerna finansieras fullt ut av Uppsala kommun. De finns på plats i Almunge, Björklinge, Järlåsa, Knutby, Skyttorp och Storvreta, strategiskt utplacerade och i ständig beredskap för att kunna rycka ut vid bränder och olyckor på landsbygden.

Värdet av denna lokala samhällsresurs växlas upp rejält när den används som komplement till ambulanssjukvården som rycker ut från Uppsala. Deltidsbrandmännen har ofta möjlighet att komma ut snabbare på ett sjukvårdslarm än en ambulans, ibland upp till hela 15 minuter. När det handlar om en skadedrabbad person är det viktigaste att hon eller han får kompetent hjälp så snabbt som möjligt.

För deltidbrandkårernas insatser utgår idag en mindre ersättning från landstinget om 1600 kr per sjukvårdslarm oavsett vilken tid eller arbetsinsats som larmet kräver av deltidsbrandmännen. Halveringen av antalet sjukvårdslarm har inneburit en besparing för landstinget på endast ca 150 000 kr om året.

Många människor som bor på Uppsalas landsbygd har ifrågasatt varför deltidsbrandmännen inte längre larmas till sjukvårdsfall som tidigare. De ger uttryck för den oro och otrygghet som följer av vetskapen om att samhället har resurser nära men inte använder dem. De som har fått hjälp innan kriterierna ändrades 2009 talar inte bara om den rent medicinska hjälpen, utan även om lättnaden över att hjälp har anlänt snabbt och om hur deltidsbrandkåren många gånger har kunnat stanna med de anhöriga en stund efter det att ambulansen lämnat med den direkt drabbade. Det är en trygghet som inte ska förringas.

I en geografiskt vidsträckt kommun som Uppsala framstår inte nedskärningar på de sjukvårdslarm som utförs av Uppsala kommuns deltidsbrandmän som något bra beslut för våra invånare. I många andra kommuner och landsting har man istället valt att utveckla samverkan mellan det kommunala brandförsvaret och landstingets ambulanssjukvård. Detta för att korta tiden innan den nödställde får hjälp. I Jönköping arbetar brandförsvaret med suicidprevention i samarbete med landsting och polis. Och i Stockholm har man i det så kallade SALSA-projektet med goda resultat prövat möjligheten att låta även brandförsvaret rycka ut vid misstänkt hjärtstopp.

Socialdemokraternas politiska linje för Uppsala kan sammanfattas med att vi vill få ut maximalt av varje gemensam skattekrona i arbetet med att möta de problem som kommunens invånare ser. Det gäller självklart även för den fjärdedel av Uppsala kommuns invånare som bor på landsbygden. Deras service, säkerhet och trygghet ska inte värderas lägre.