Social investeringsfond i Uppsala!

Idag lämmnade Marlene Burwick (S) och jag in en motion till Uppsala kommunfullmäktige om att göra sociala investeringar möjliga i Uppsala. Idag finns sociala bokslut och andra metoder för att sätta kronor och ören på de förebyggande insatserna. Det visar sig då att förebyggande arbete är en lönsam investering och det gäller även om lyckandefrekvensen skulle visa sig låg. På samma sätt som vi ställer upp investeringskalkyler för byggnader och beräknar risker och utfall kan vi investera i människor. 

Kurt Nyberg på RFHL förklarar det såhär: 

Samma barn som kan bli entreprenörer och företagsledare, när de växer upp på solsidan med trygga föräldrar i en god social miljö, blir missbrukare och kriminella, när de lämnas vind för våg att växa upp i usla sociala miljöer. Det kan forskningen visa. Vi vet vad utanförskapet kostar. Vi vet vad som behövs för att förändra. Svaret heter sociala investeringar.

Money talks brukar det heta. Att värdera social utslagning och långvarig arbetslöshet i pengar kan tyckas cyniskt men ingen kan blunda för de kostnader som uppdagas om man försöker. Syftet är inte att skuldbelägga någon utan att med ekonomiska termer visa på det kloka i att satsa på tidiga insatser. Det gynnar den enskilda individen och det leder till en bättre hushållning av våra gemensamma resurser.

Ett konkret exempel på en social investering är projektet "Alla barn i skolan" som Norrköpings Kommun nu sjösätter med 11 miljoner från deras sociala investeringsfond. Syftet är att få tillbaka skolkande barn till klassrummen. 

Genom att avsätta ekonomiska resurser för sociala investeringar gör vi det möjligt att idag också i handling prioritera det förebyggande arbetet i Uppsala kommun. Det handlar inte om någon engångsinsats utan om att styra om resursanvändningen i budgeten över tid så att ett nytt förhållningssätt med större fokus på tidiga insatser kan få fäste.

När får vi en cykelväg till Bälinge via Ulva?

Tillsammans med Berit Ericsson och Carl Lindberg från Bälinge Socialdemokratiska förening slog jag i en debattartikel i gårdagens UNT ett slag för en cykelväg till Ulva Kvarn och Bälinge. Cykelvägen slutar sedan flera år bara halvvägs till Ulva och i ett läge där kommunen unisont borde pressa på för att också den andra halvan ska färdigställas har det börjat svaja betänkligt i den borgerliga majoriteten. Om detta skriver vi:

Önskemål om en cykelväg längs Fyrisån från Uppsala till Ulva kvarn har funnits i över 30 år. Lika länge har det funnits en stark önskan hos de boende i Bälinge om en cykelväg till Uppsala via Ulva. År 2004 beslöts att en cykelväg med belysningsstolpar längs Fyrisån skulle byggas.

Beslutet överklagades av markägarna till Fastighetsdomstolen, som ansåg, att det var av väsentlig betydelse att cykelvägen skulle byggas och att intrånget var marginellt på jordbruksverksamheten. Markägarna drev det vidare till Svea Hovrätt, som godkände Fastighetsdomstolens beslut. Därmed kunde den första delen av cykelvägen byggas, men den slutar i Klastorp, halvvägs till Ulva.

Lantmäterimyndigheten förberedde därefter resten av vägen. En sakkunnigutredning konstaterar att cykelvägen ger samhällsekonomiska vinster och ökad tillgänglighet till naturen. På nytt överklagas Lantmäterimyndighetens beslut. Fastighetsdomstolen konstaterar då att cykelvägen är väsentlig och att den inte medför ”synnerligt men” för jordbruksfastigheterna, men återförvisar ärendet för närmare utredning. Där ligger frågan nu.

Detta problem borde vara enkelt att lösa med varningslampor och bommar, ett system som järnvägen praktiserat i över 100 år. Trafikverket kommer att inom kort ha fullbordat cykelvägen från Bälinge till Ulva kvarn. Nu handlar det alltså bara om att ta fram ett förslag till varningssystem så att hela vägen kan fullföljas.

Vid kommunfullmäktigedebatten i augusti förra året stödde Moderaterna genom Liv Hahne Socialdemokraternas förslag att det vore angeläget att bygga denna väg. Hahne såg den som både en ”upplevelseväg” och ”funktionell väg”, som skulle kunna vara klar år 2013.

Den ende i debatten som motsatte sig byggande av cykelvägen med argumentet att det var viktigt att beakta markägarnas intressen, var kommunalrådet Stefan Hanna (C). Ska verkligen Stefan Hannas önskan att värna markägarna få stå i vägen för fullföljandet av en fantastisk cykelväg längs Fyrisån?

Energiomställningen är tillväxtens nya språng

Stefan Löfvens (S) invit till en bred energiöverenskommelse har gjort kärnkraften till ett hett debattämne den här veckan. Fick själv både ris och ros igår efter mitt deltagande i en kärnkraftsdebatt på P1-Morgon. Debatten lär fortsätta över årsdagarna av Fukushima (11 mars) Harrisburg (28 mars) och Tjernobyl (26 april). Socialdemokraterna gör rätt i att nu pressa regeringen. Den ensidiga och kärnkraftstyngda energipolitik som den borgerliga regeringen nu för skapar inga långsiktiga spelregler för svensk industri och riskerar att placera Sverige i utvecklingens bakvatten. Helle Klein skriver i Dagens Arena:

Sakskälen är många för att den nya S-ledaren blir anhängare av det gröna omställningsprojekt som en gång i tiden påbörjades av Göran Persson. Energiomställningen är tillväxtens nya språng, hävdade Persson. Faktum är att framtiden ligger i ett energisystem som inte klamrar sig fast vid kärnkraften utan i stället bygger på förnybar energi och effektivisering. Detta kan trygga industrins elförsörjning på lång sikt.

Jag tror att Helle har rätt. SvD kunde igår rapportera att Japan, världens tredje största ekonomi, snart ett år efter Fukushima lever nästan helt utan kärnkraft. Bara tre av landets 54 (!) kärnkraftsreaktorer är nu igång. Samtidigt drar man i Tyskland, Europas största ekonomi, igång en jättesatsning på förnybar energi. Nästan en fjärdedel av Tysklands elproduktion ska ersättas när kärnkraften avvecklas inom de närmaste tio åren.

Om det socialdemokratiska uppdraget att avveckla kärnkraften skriver Birgitta Dahl, Lena Sommestad, jag och Anders Grönvall om i DN. Läs också några av mina tidigare inlägg här och här samt Lena Sommestads blogg.

Var tydlig: Kärnkraften ska avvecklas!

Imorse debatterade jag i P1-Morgon. Temat för dagen var Stefan Löfvens invit till en blocköverskridande energiöverenskommelse och kärnkraften som sägs splittra Socialdemokraterna. Och visst går åsikterna isär men fakta är att vi har ett kongressbeslut, som i sin tur bygger på folkomröstningsresultatet, på att kärnkraften ska avvecklas successivt i den takt vi får alternativen och energieffektivisering på plats och givetvis utan att äventyra jobben och välfärden.
 

Att Löfven nu förespråkar en bred energiöverenskommelse är för det första inget nytt, det har vi också kongressbeslut på, men framförallt är det en klassisk socialdemokratisk politik att söka breda överenskommelser i långsiktiga frågor för landet. Svensk industri behöver långsiktiga spelregler för att kunna utvecklas och energin är en viktig pusselbit. Alla vet att den borgerliga regeringens ensidiga energiöverenskommelse med de fyra borgerliga partierna vilar på bräcklig grund och att den därmed inte är att lita på.
 

Jag är för en blocköverskridande överenskommelse om energin. Svensk industri och sysselsättning kräver det. Löfven gör helt rätt! En bred överenskommelse kommer givetvis att innebära kompromisser. För mig och, är jag tämligen säker, min partiledare är det självklart helt uteslutet att öppna upp för ny kärnkraft i Sverige. Och det bästa sättet att värna jobben och industrins utvecklingsmöjligheter  är att vara extremt tydlig med att kärnkraften är en parentes och att den ska avvecklas.
 

Att som den borgerliga regeringen hålla fast vid kärnkraften är att sätta hämsko på utvecklingen av de förnyelsebara alternativen och de jobb som vi ser växa fram inom miljö- och energiteknik. Inte minst här i Uppsala där vi har forskning i världsklass inom bland annat solcellsteknik och vågkraft. Som jag skrev i DN tillsammans med Birgitta Dahl, Lena Sommestad och Anders Grönvall i april förra året är det socialdemokratins uppdrag att avveckla kärnkraften. Jag är övertygad om att det är möjligt. Och jag tror också att svensk industri, jobben och välfärden kommer att gynnas.
 

Jag säger som Mona Sahlin i sitt sista tal som partiledare: "Låt vårt framtida gröna folkhem vara full av energi, men utan olja och kärnkraft".

Inför rätt till heltid

Trots påbud från den moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten (M) och ett efterföljande löfte från den borgerliga alliansen i Uppsala om att införa rätt till heltidstjänst går det trögt i Uppsala kommun. Så trögt att den motion som vi socialdemokrater la i våras ser ut att avslås och så trögt att det nytilträdda finanskommunalrådet Fredrik Ahlstedt (M) i UNT den 23 januari inleder sitt nya jobb med att ifrågasätta hela idén om rätt till heltid. I en replik den 31 januari skriver Marlene Burwcik (S) och jag (S):
 

REPLIK. År 2012 är låga löner, ofrivilliga deltider och slitsamt arbete fortfarande vardag för många av Sveriges löntagare. Situationen är generellt värre för kvinnor än för män. Nästan var tredje kvinna i Uppsala kommun har exempelvis bara en deltidsanställning.

Arbetsvillkor och människors möjligheter till karriär, utbildning och utveckling i arbetslivet är frågor som berör hela samhället. Ständiga förbättringar inom arbetslivet är därför nödvändiga. Varje arbetad timme behövs för att upprätthålla det välfärdssamhälle som har gjort Sverige starkt, och det ska ske utan att vi sliter ut människor som jobbar.

Rätten till heltid är en avgörande fråga för den anställda. Det ofrivilliga deltidsarbetet innebär inte bara lägre lön för den enskilda medarbetaren utan också lägre ersättning om man blir sjuk, lägre föräldrapenning om man får barn, sämre arbetslöshetsersättning om man förlorar jobbet och lägre pension när man blir äldre.

Den moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten uppmanade nyligen Moderata samlingspartiets kommunalråd att ta arbetsgivarrollen på allvar och erbjuda heltidsarbete. Vi förväntar oss att det i Uppsala leder till mer än en diffus debattartikel (UNT 23/1) från den moderatstyrda alliansen.

Socialdemokraterna väljer att agera i frågan. I en motion till kommunfullmäktige har vi föreslagit att heltid ska vara en rättighet för alla anställda och deltid en möjlighet för dem som behöver gå ned i arbetstid. I grunden handlar det om att minska antalet osäkra anställning och att kunna försörja sig på sitt jobb.

Forskning och erfarenheter från andra delar av landet visar att det inte bara skulle hjälpa oss som kommun att göra ett bättre jobb utan också löna sig rent ekonomiskt. Och att ta ansvar för jobb och våra gemensamma skattemedel kommer alltid att vara den socialdemokratiska linjen.

Uppsala utformar vi tillsammans

Förslaget om att arbeta fram en gemensam arkitekturpolitik för Uppsala, som vi Socialdemokrater tillsammans med MP la i en motion till kommunfullmäktige nyligen har väckt FP:s debattlusta. I en replik på UNT Debatt idag rätar jag (S) och Maria Gardfjell (MP)  ut  de folkpartiska frågetecknen:

REPLIK. Socialdemokraternas och Miljöpartiets förslag om att ta fram en arkitekturpolicy för Uppsala har rönt mycket stort intresse. Utformningen av de miljöer vi lever och arbetar i påverkar människors vardag och välbefinnande. De beslut som fattas kring arkitekturen blir därför en del av vår kultur och samhällsutveckling.

Vi välkomnar att Folkpartiet nu ger sig in i debatten (UNT 16/1). För en kommun som nyss har blivit en storstad med 200 000 invånare får arbetet för att förbättra stadsmiljön och samhällslivet aldrig stanna av.

Däremot har Folkpartiet missförstått vår idé, som vi presenterade i UNT 29/11. Nya byggprojekt utformas alltid tillsammans med markägare och byggföretag. Vi vill bredda perspektivet och förnya stadsplaneringen genom att få en bättre folklig förankring. Uppsalaborna ska vara delaktiga när nya områden planeras och vi vill bland annat bjuda in till diskussioner, workshops, och stadsvandringar i ett tidigt skede inför förändringar i staden. Uppsalas invånare ska på ett enkelt sätt kunna ta del av och påverka kommande byggprojekt i sin stad. Så skapas möjligheter för konstruktiv dialog om stadens utveckling.

Cecilia Hamenius och Peter Nordgren skriver luddigt om influenser från andra länder. Inte på något ställe nämner de hållbar stadsutveckling. Ett inslag i den arkitekturpolitik vi vill ha är att Uppsala ska lära av goda exempel och misstag från andra städer. Nybyggen ska utvärderas så att vi ständigt blir bättre på att kombinera en hög arkitektonisk standard med ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet samt funktionalitet.

Många Uppsalabor delar vår uppfattning om att hållbarhet, kvalitet, trygghet och skönhet ska vara de överordnade värdena för framtida byggande. Att tillsammans med Uppsalas invånare, företag och andra aktörer utforma en gemensam arkitekturpolitik är en stor uppgift men processen har ett värde i sig och det kommer att ge Uppsala möjligheten att höja nivån på arkitekturen.

Bättre styrning för hållbar utveckling efterlyses!

Carl Lindberg (S) skriver i dagens UNT om behovet av ett större politiskt engagemang, en tydligare styrning och en bättre uppföljning av kommunens arbete för hållbar utveckling. I en motion till kommunfullmäktige presenterar Carl Lindberg (S), jag (S) och Marlene Burwick (S) idag två konkreta förslag för hur Uppsala kommun på ett bättre sätt kan styra för en hållbar utveckling. Vi vill:

1)    Vässa kommunens hållbarhetspolicy och utveckla uppföljningen i det årliga hållbarhetsbokslutet. I detta arbete ska medborgarna, näringslivet och universiteten i Uppsala involveras.

2)    Se till att inte bara de ekonomiska konsekvenserna av varje beslut ingår som en obligatorisk del av beslutsunderlaget i kommunfullmäktige utan att hänsyn även tas till de sociala och miljömässiga konsekvenserna inför alla beslut.

Att den ekonomiska, sociala och miljömässiga situationen i Uppsala kräver en uppryckning råder det inga tvivel om. Som Carl Lindberg skriver i dagens UNT:

Efter ett mödosamt saneringsarbete kunde Uppsala kommun år 2005 för första gången på många år redovisa ett ekonomiskt överskott. Idag är vi i ett läge där Uppsala kommun återigen riskerar att gå med underskott. Det samtidigt som arbetslösheten bitit sig fast, utanförskapet består och barnfattigdomen ökar. Segregationen och klyftorna mellan kommunens olika delar och stadsdelar visar också att mycket återstår att göra innan utvecklingen i Uppsala är ekonomiskt och socialt hållbar. Om vi tittar på den årliga uppföljningen av de nationella miljömålen, och målsättningen att inom en generation lösa de stora miljöproblemen, måste vi i Uppsala sätta in långt fler åtgärder. Av de 16 miljömålen uppfyller vi i Uppsala endast två. Mer måste till för att begränsa klimatpåverkan, uppnå en giftfri miljö, hejda övergödningen och värna om ett rikt växt- och djurliv.

Uppsala har allt att vinna på att ta täten i arbetet för en hållbar utveckling. Inte minst för att det är där många av de nya jobben kommer att växa fram. I Uppsala har vi kunskaperna. Vi har tekniken. Vi har resurserna. Låt oss använda dem!

Uppsala resecentrum - något att vara stolt över

Igår invigdes Uppsala resecentrum med pompa och ståt efter en byggtid på sex år. Det är en stor händelse för Uppsala, för kollektivtrafiken och för stadsutvecklingen. I fredagens nr av UppsalaTidningen skriver Marlene Burwick, jag och Lena Hartwig om den långa vägen fram till invigningen och om vägen framåt. Vi skriver bland annat:

Även om byggandet i närområdet kommer att fortsätta i ännu några år är ett av Uppsalas största byggprojekt genom tiderna nu äntligen i mål. Resan hit har varit lång och krokig. Som socialdemokrater är vi stolta över att ha tagit de tuffa förhandlingar med statens olika aktörer som föregick det första spadtaget för över sex år sedan. Och vi är glada att Uppsala kommun tillsammans med Jernhusen och Trafikverket nu har rott det här projektet i hamn. Även om allt inte blev som det var tänkt och fast en del fortfarande kan bli bättre har Uppsala nu ett av Sveriges mest moderna och vackra nav för snabba byten mellan buss, bil, cykel och tåg.

Det har kostat tid och pengar. Och många Uppsalabor har fått utstå både byggdamm och förseningar under den långa byggtiden. Men få ångrar idag att Uppsala kommun satte ned foten och gav sig dän på att vidareutveckla järnvägsstationen från 1866.

Mycket finns att säga om vad Uppsala resecentrum betyder för kollektivtrafikens utveckling och för miljön. Men en annan, kanske mindre självklar aspekt är vad det här projektet betyder för att vidga stadskärnan och knyta samman Uppsalas östra och västra stadsdelar. Arbetarstaden Uppsala öster om järnvägen och det akademiska Uppsala till väster om man så vill.

Den som idag tar rulltrappan ned från perrongerna och in i centralpassagen möts idag av två skyltar. En skylt som pekar västerut, mot Uppsala ”City Väst” och allt som finns där i form av slott, domkyrka och universitet. Men också en skylt som pekar österut, mot Uppsala ”City Öst” med Uppsala Konsert & Kongress, Godsmagasinet och Vaksalatorg.

Till väster där den nya parken längs Kungsgatan, restaurangerna i både det gamla och vackert restaurerade stationshuset och i det nya stationshuset, affärerna, torget som härbärgerar unga skateboardåkare likväl som Bondens marknad bara är några av de kvaliteter som gör resecentrum till något så mycket mer än enbart ett effektivt stationsområde. Till en mötesplats, en självklar del av stadskärnan.

Till öster, på andra sidan den välfrekventerade centralpassagen, växer ett nytt ännu icke namngivet torg fram, här rustas Frodeparken, här byggs bostäder och här flyttar snart ett hotell, kontor och butiker in. Och här står UKK, ett annat bygge som Socialdemokraterna tog strid för, redo att ta emot såväl långväga konferensdeltagare som kulturkonsumenter från Uppsala med omnejd.

Socialdemokraterna har tagit ansvar för Uppsalas utveckling. Vi har sökt och funnit de breda lösningar som krävdes för att viktiga framtidsinvesteringar som Uppsala resecentrum och UKK skulle kunna genomföras. Och vi är beredda att ta ansvar även framöver för att bygga ett hållbart och attraktivt Uppsala. Nu väntar bland annat utvecklingen av Åstråket och Studenternas IP, utbyggnaden av Uppsalas arenor och utmaningen att fördubbla Uppsalas kollektivtrafik. Samt inte minst uppgiften att lösa Uppsalas bostadskris.

PS. Uppsala resecentrum innebär en jättechans för kollektivtrafikens utveckling och för miljön. Så det vore verkligen synd om den nuvarande politiska ledningen inte tar tillvara den möjligheten fullt ut genom att stå fast vid sitt beslut att avveckla den populära och för arbetspendlingen så viktiga buss 801 till Arlanda.

Buss 801 till Arlanda: Jobblinjen för tusentals Uppsalabor står på spel!

Den moderatledda alliansen i Uppsala vill privatisera buss 801. För att ett privat företag eventuellt ska vilja driva linjen i vinstsyfte kommer turtätheten redan från söndag den 11 december att minskas till endast en tur i timmen. Till 2013 vill man lägga ned buss 801 helt och hållet.

Om buss 801 får färre turer och sen läggs ned återstår endast tåget som bara stannar i Sky City. Dyrare biljetter, färre avgångar och olika biljettsystem är några av riskerna med privatiseringen. Många kommer att bli beroende av bilen istället, vilket alla inte har råd med.

Tillsammans med LO och fyra fackförbund driver Socialdemokraterna i Uppsala en namninsamling för att rädda buss 801 till Arlanda. Vår ingång i det här är ganska enkel. Att lägga ned en busslinje som är viktig för alla som jobbar på Arlanda, och dessutom är populär bland många flygresenärer, för att man vill ”skapa möjligheter för trafik på kommersiella villkor” innan det finns ett fullgott alternativ är en dålig politik. För arbetslinjen, för klimatet, för Arlanda och för alla de som får det svårare att ta sig till och från jobbet. Det här är en synnerligen olycklig start på Landstingets övertagande av ansvaret för kollektivtrafiken i länet och det borde oroa kommunstyrelsens avgående ordförande Gunnar Hedberg (M).

Hedberg (M) har kallat buss 801 för kollektivtrafikens ”flaggskepp” och kommunalrådet Mohamad Hassan (FP) skrev nyligen en personlig och insiktsfull insändare till försvar för denna viktiga kollektivtrafikförbindelse. Bra så. Men det innebär inte automatiskt att Uppsalas borgerliga kommunledning också kommer att ingripa till försvar för buss 801. Frågan förtjänar ett svar!

Vi kommer inom den närmaste tiden ge den moderatledda alliansens i Uppsala möjlighet att bekänna färg om buss 801.Dels har Elnaz Alizadeh lämnat in en interpellation i frågan ställd till Hedberg (M) och dels har jag till kommunstyrelsen, som snart ska besluta om ett samarbetsavtal med Trafikverket, SL m.fl. aktörer för att långsiktigt förbättra tillgängligheten till Arlanda med kollektivtrafik, lagt ett yrkande om:

att med anledning av de planerade försämringarna av buss 801 till Arlanda uppdra till kommunstyrelsens ordförande att inleda en dialog med landstingsstyrelsens ordförande avseende tillgängligheten till Arlanda också på kort- och medellång sikt.

I väntan på ett tydligt ställningstagande från Gunnar Hedberg (M) till stöd för buss 801 fortsätter namnunderskrifterna att strömma in via vanliga listor, via www.RäddaBuss801.se och via SMS  till 72 777 med texten: 801 förnamn efternamn. Efter en dryg vecka närmare är det nu närmare 3000 personer som har undertecknat uppropet för att rädda buss 801 och många följer även arbetet via Rädda Buss 801 på Facebook.

Rädda buss 801 till Arlanda!

Den moderatledda alliansen i Uppsala vill privatisera flygbussen till Arlanda. För att ett privat företag eventuellt ska vilja driva linjen i vinstsyfte kommer turtätheten att minskas till endast en tur i timmen. På sikt vill man lägga ned buss 801 helt och hållet. Socialdemokraterna vill rädda buss 801. Därför har vi tillsammans med LO och fyra fackförbund startat en namninsamling via SMS, hemsidan www.RäddaBuss801.se samt vanliga namnunderskrifter.

Tycker du också det är fel att lägga ned samhällsnyttig kollektivtrafik? Skriv då under det här uppropet!

Tipsa vänner och arbetskamrater! De kan underteckna via www.RäddaBuss801.se eller med ett SMS till 72 777 med texten 801 förnamn efternamn. Kostar som ett vanligt sms.

Gå in och gilla ”Rädda Buss 801” på Facebook och hjälp oss att sprida detta!

Buss 801 kör idag med 30 minuters mellanrum och har avgångar tidigt på morgonen och sent på natten. Bussen som ofta är överfull stannar på flera ställen i Uppsala, i Knivsta och angör många arbetsplatser på det stora Arlandaområdet. Buss 801 är ett måste för Uppsalabor och Knivstabor som jobbar på Arlanda och är en uppskattad service för många flygresenärer. Om buss 801 får färre turer och sen läggs ned återstår endast tåget som bara stannar i Sky City. Dyrare biljetter, färre avgångar och olika biljettsystem är några av riskerna med privatiseringen. Många kommer att bli beroende av bilen istället. Rädda buss 801!

Namnen kommer att överlämnas till finanslandstingsrådet Erik Weiman (M) och finanskommunalrådet Gunnar Hedberg (M) inför kollektivtrafiknämndens sammanträde den 13 december.

Tack för ditt stöd!

Svenska Transportarbetareförbundet Avd 46 – Arlanda
Svenska Transportarbetareförbundet Avd 41- Uppsala
Hotell och Restaurang Facket Avdelning 2 Stockholm-Gotland
Fastighetsanställdas förbund Region Ost
Handelsanställdas förbund avd 36 Uppsala
LO-facken Uppsala
Socialdemokraterna i Uppsala